22-23 november 100 DAGAR

22 nov

Var tvungen att komma extra tidigt till skolan, nu vet jag iallafall när bussen anländer, skolan fylldes vid sju.

I skolan var det roligt för vi fortsatte med repkursen. När min grupp var klar vid vår station fanns det bara en station ledig, en jättestor ”stege”. Denna stegen hängde rörlig från taket, stegen var smala pinnar, den svajade och mellan varje steg blev avståndet längre + att den säkert är tio meter hög.
Min lärare sa att en utmaning skulle vara att ta sig upp för stegen utan att hålla i sig i säkerhetslinan eller sidorepen.
Det var svårt men jag klarade det! Jag var så glad och jag tror jag tog mig upp med ren vilja!
Det läskigaste var när jag var i toppen och behövde ställa mig på den gungande pinnen utan att ha något att hålla i mig för att nå till nästa.  För att ta mig till den sista behövde jag stå upp, hoppa och dra mig över.
Jag var riktigt stolt när jag klarat det och ännu roligare var det när jag fick veta att jag var hans första elev som klarat det! Han hade tydligen berättat om det för klassen efter 🙂

Efter skolan var det en kort basket och jag stannade kvar efteråt och bandet hade en träff, åt pizza och spelade spel innan vi spelade under årets första basketmatch för killarna!

23 november

100 DAGAR!!!

Känns galet att tiden går så snabbt!
Snön har kommit och jag minns hur det känns när jag kom, hur konstigt men spännande allt var. Det är fortfarande lite konstigt och spännande men jag har börjat vänja mig. 
Ändå känns det lite underligt när jag pratar engelska, som om det är för skojs skull och att alla egentligen kan svenska. Alla nya saker jag testat och alla nya människor jag träffat och allt och alla jag varit utan. Jag är samma person men lever ett annat liv. 

Idag var det skrimmage, test basketmatch. Vi mötte två andra skolor vi totalt vann över. I en av matcherna gjorde vi åtta poäng under nästan tio sekunder och under tre försvar i rad stal jag bollen och gjorde fast break.

Efter basketmatchen packade jag resväskan och satte mig i bilen påväg till Indiana!

På vägen stoppade vi i en enorm butik med bara jaktgrejor! Den var verkligen enorm men superfin, det fanns allt! På alla väggar hängde uppstoppade djur från hela världen och dem hade en utställning med djur från Wisconsin, Africa med de Big Five och ett berg fyllt med djur från USA/Kanada. Sammanlagt lätt över 200 djur. De hade även ett jättefint akvarium med lokala fiskar, restaurang, testskytte, spelavdelning… Allt inom jakt; vardagskläder till kamouflagekläder, skor, snacks, gevär, pilbågar, fiskesaker, tält och grillar, hundsaker… ja, verkligen allt!

13-15 Augusti USA!!!

13 Augusti- Lämnar hemmet

Jag gick upp vid 7 skulle jag tro för att göra mig redo. Jag hade packat kvällen innan och var supernervös för övervikt på väskan. Hejdå till familjen och sätta mig på tåget med farmor. Resan hade börjat!
Väl framme på Arlanda skulle jag klara mig själv, jag letade upp mitt hotell, träffade de 28 andra utbytesstudenterna som också skulle till USA eller Kanada. Jag hade en rolig kväll och pratade med de andra, alla var taggade och mer eller mindre nervösa och jag var glad för att ha den jobbigaste delen avklarad (säga hejdå till mamma och pappa), när jag såg de andra gråtandes skiljas från sina föräldrar.
Efter att jag pratat en hel del med min rumskamrat somnade jag och sov hela natten. Inte särskilt djupt men tillräckligt för att drömma.

14 Augusti- Mot Planet

Jag var glad för jag hade hamnat i sovmorgonsgruppen- väckarklockan ringde 05.10…
Efter jag gjort mig i ordning och ätit frukost skulle vi mot bussarna. Jag var nära på att glömma min flygbiljett på rummet (vilken jag dock aldrig använde under hela resan) men i den stunden kändes det lite pinsamt. Därefter hade jag 500 % koll på allt! XD

I kön till incheckningen hade jag hög stressfaktor, jag hängde två jackor över armen, satte på mig en tjocktröja, la två böcker i fickorna, hängde kameran runt halsen och höll datorn under armen. Det var enda sättet att klara vikten på handbagaget hade jag räknat ut. Stora väskan vägdes, hade 4hg marginal men handbagaget vägdes inte. Phu… Nu var all stress borta.

Sedan flöt allt på bra, vart man än vände sig fanns det någon rolig att prata med och vi gick på planet, allt blev mer och mer verkligt! Tyvärr fick jag inte sitta bredvid någon utan behövde vända mig om för att prata. Jag gick på högvarv och kunde inte sova trots att jag försökte. Under de 9 timmarna på planet vet jag knappt vad jag gjorde.

På Chicagos flygplats var jag verkligen i extas. Jag hoppade, log och kände mig helt överväldigad av att jag var i mitt nya hemland och att jag bara var några timmar bort från min nya familj. Vi delade sedan upp oss och gick till våra gater. Mitt flyg blev förflyttat och försenat men allt gick bra.
På flygplatsen hade jag fått min första lektion i det amerikanska livssättet. När mina vänner köpte mat glömde de dricksa och kassörskan blev supersur. Jag ville inte göra fel så jag gav alla mynt jag fick i växel som dricks- men om jag ska vara ärlig tyckte jag inte kassörskan förtjänade det med hans buttra attityd och det var helt klart mer än 15%.

Sista planet gick snabbt och jag landade hungrig och med världens energikick. Min familj välkomnade mig med blommor och min kontaktperson med en ny mobil. Alla var jättesnälla och jag kunde inte sluta le.
Vi åkte och åt på ett italienskt ställe och jag fick uppleva den amerikanska dogybagen. Tröttheten smög sig på men jag höll mig vaken till 10 ungefär och kände mig extremt trött.

Skillnader här är helt klart husen, de har en helt annan stil, tomterna är enorma gräsmattor, vägskyltarna är annorlunda, bilarna större, butiker låg utspridda med bilavstånd och ”shoppinggatan” såg ut som en kuliss. Min värdpappa tyckte det var roligt att jag är ovan med heltäckningsmattor och även dörrhandtagen är annorlunda- knoppar!

15 Augusti- Första dagen

Jag vaknade vid åtta och åt frukost. Tunt bröd, kornigare smör och tjockare skivor skinka. Mjölken är också annorlunda- inte bara plastdunkarna utan smaken.
Min värdbror körde mig sedan genom stan och till skolan. Inte så mycket större än hemma men annorlunda. Större ytor, kodlås på skåpen, bilder av maskoten på väggarna, simbassäng och viktrum… Amerikansk fotbolls bana på utsidan och ”soccer” plan… Jag fixade id för skolan och åt på subway. Har flyttat in i mitt rum och packat upp. Först nu är jag ledig men jag gissar att jag snart har fullt upp igen! 😀

Utbytesstudenten

För en vecka sedan idag hämtade vi upp vår utbytesstudent från Texas.

Trots att det känns lite ovant att ha någon annan i familjen funkar det jättebra, vår tjej är supersnäll och jag börjar vänja mig och trivs bra med att bo i bäddsoffan och prata engelska. Det känns tråkigt behöva att lämna henne nu efter alla kvällar vi suttit uppe och pratat. Hon påminner mig om vad jag kommer göra om några dagar- packa väskan och flytta in i en annan familj. Allt hon redan gjort ska jag alldeles strax göra och det känns så overkligt.

Jag vill fråga henne om allt, och att vara utbytesstudent är ett ämne som för oss är viktigast just nu i våra liv. Bryta upp och börja om, på ett helt nytt ställe, i ett helt nytt land.
Ännu mer fascinerande tycker jag är de som kommer till Sverige från ex USA, svenskan är ett språk som inte pratas utanför landets gränser och landet verkar inte ringa några klockor utanför Europa. Jag själv har ju varit i USA innan och pratar engelska utan att behöva tänka så för mig blir det inte lika svårt som för dem som kommer hit. Även om vi går i genom samma sak gör vi det på så otroligt olika sätt.
Det är så fantastiskt  och jag kan bara undra hur det är om ett år när jag står på svensk mark igen med resväskan proppad av minnen, mobilen av vänner, kroppen av äventyr och huvudet av erfarenheter.

Vår utbytesstudents blogg: http://sajking.wordpress.com/

Avslut?

(Skrivet 12 dagar innan jag åker) 

Det är omöjligt att säga hur jag kommer känna mig när jag åker, men jag kan gissa. Jag försöker njuta till fullo av de sista dagarna hemma, jag tycker det blir lite läskigare för varje dag som försvunnit men jag är ändå så grymt taggad! Mitt livs bästa år ska det ju bli!- Och jag vet att det kan bli det om Jag ger mitt bästa och alltid ser positivt.

Det sorgligaste kommer nog bli att säga hejdå till mamma och pappa, trots att jag vill ha med dem till slutet är det nog bra att jag måste säga hejdå redan här hemma, för då kommer det nog inte kännas lika mycket på riktigt och jag kommer nog mest vara orolig för att missa tåget. Tågresan till Stockholm kommer förmodligen vara tuff men eftersom farmor är med kommer jag bita ihop. Då hon kommer vara den sista jag säger hejdå till kommer nog allt kännas overkligt, så det blir nog inte så jobbigt avsked.  När jag väl är på plats kommer jag förmodligen ha så fullt upp att jag inte hinner vara ledsen. Flygresan sover jag nog bort (jag tycker det är så extremt tråkigt att åka flyg/tåg/buss/bil), och om jag inte sover kommer jag nog prata med någon annan utbytesstudent vilket istället skulle vara väldigt intressant och kul.

Väl i USA kommer jag vara så glad över min nya familj och nyfiken på mitt hem att jag kommer gå på högvarv (förutom jetlagen). De första veckorna kommer förmodligen kännas som semester, så jag gissar väl att den kanske kommer ganska sent när ”nyhetens behag” lagt sig och allt blivit vardag.

Men jag vet inte. Det viktigaste är nog att jag har massor att göra hela tiden så kommer allt lösa sig 🙂

Kavaj

Jag räknar ner!
Har börjat visumansökningen, fått kontakt med min familj, skolan och the ”inbunds” (dem som kommer hit), börjat på presentationer och mentalt börjat packa väskan och fysiskt skriva listor!
Jag är så otroligt taggad trots att allt känns så overkligt!
Idag hämtade jag min kavaj och jag vet knappt hur jag ska beskriva mina känslor eller förhoppningar/farhågor när andra frågar om dem, det känns fortfarande som en dröm trots att jag vet att det är på riktigt och att jag vetat det så länge nu. Jag kan knappt bärga mig samtidigt som jag vet att det är adios till min familj och mitt hem för ett år och hej till en ny.
Jag kommer komma hem med nya vänner och jag önskar att kontakten kommer vara lika stark med de gamla efter ett år.
Jag kommer ha upplevt så mycket och när jag pratar med andra utbytesstudenter vill jag åka nu, direkt! Men jag kan inte heller föreställa mig känslan av att säga hejdå till alla. Hur kommer jag vara när jag kommer tillbaka? Min lillebror kommer vara ett år äldre…

Jag köper kläder för att åka samtidigt som jag vet att 23 kg är max. Jag sparar och jobbar fast jag vet att detta är min sista sommar i Sverige, allt känns så overkligt och det konstigaste är att det är mindre än en månad kvar.